 |
Min serie är verklighetsbaserad utifrån när jag var och jobbade i en klass. Istället för att jag som lärare ska berätta svaret så fick barnen samarbeta för att få fram svaren.
Skolan var en gemenskap där vi lärde oss av att samarbeta, kommunicera tillsammans med ett aktivt förhållningssätt enligt John Dewey. Detta var något som upplevde jag i den skolan jag var på.
Referens: Phillips, D. C., & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande. Lund: Studentlitteratur
Vad har ni sett när ni har varit i någon klass eller hur var det i eran klass?
Kram Sofie
|
onsdag 16 december 2015
Seriestripp
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra inlägg och seriestripp - du visar verkligen en situation som sker i det verkliga livet och man förstår poängen!
SvaraRaderaSjälv har jag väldigt svårt för matte, speciellt när jag var mindre och detta sätt - att räkna på fingrarna - var ett sätt som verkligen hjälpte mig att förstå abstraktion och addition. Har även fått använda mig av kulor, att rita för att få en visuell bild av matte problemet - vilket då har hjälpt mig förstå matte. Något jag själv tänker försöka använda i mina egna undervisningar - får ju se hur mina framtida elever är då alla lär sig på olika sätt :)
Jag tänker också på matematiken i första hand, framförallt på mellanstadiet. När jag körde mattelyftet i fjol så tryckte de ansvariga kurshållarna ofta på att man skulle PRATA & RESONERA matte och inte bara räkna. En väldigt viktig del var att lära från varandra och omsätta kunskaperna i grupp.
SvaraRaderaDet här är speciellt viktigt i matematiken för att komma över rädslan inför det, lära sig använda rätt uttryck och tankesätt. De största resurserna barnen har i skolan är lärarna och kamraterna. Att lära från varandra är både roligt och smidigt.
Fin seriestripp. Tycker du fick fram ett bra budskap att eleverna tillsammans kan uppnå ett bra resultat genom att hjälpas åt. I matte undervisningen eller i all undervisning är det bra med variation. När läraren säger svaret rätt ut lär eleven sig ingenting men på det sättet du illustrerade tror jag barnen kommer betydligt längre.
SvaraRadera